Henery Poole is here

Det händer ibland att man snubblar över en film som man normalt sett aldrig skulle kommit kontakt med. Man ser den på ren chans eller för, som i det här fallet, att jag gillar Luke Willson. Han är fantastiskt mycket mer nyanserad än hans mer flamboyante bror och jag gillar hans mer alldagligare charm. Om jag skulle göra en film så skulle han får vara med men det är ett helt annat inlägg.

jag visste att det var en film med Luke Willson och att han köper ett hus där en vattenskada ser ut som guds ansikte. Med en sådan beskrivning kan det vara vad som helst. Jag trodde att det skulle vara en mer lättsam film men till min stora glädje så var det ett tårdrypande drama. Filmen är väl rätt förutsägbar men det var inte plotten som höll mig kvar utan den sköna och förlösande känslan.

Luke har tappat tron på livet, eller bara tappat tron och söker sig tillbaka till sin barndoms kvarter för att göra upp med sig själv.

Jag kan varmt rekommendera denna stillsamma och rent utav blygsamma film.