Varje gång jag ser klippet nedan tänker jag på uttrycket "Life imitating art". Detta är en scen för alla oss som jobbar på hotell. Om man ändå bara fick göra så här... Då hade jag gått till jobbet gratis :-)
I denna scen från Oceans 13 får vi se Affleck och Caan gå lös på en stackars hotellgäst på ett sätt som jag bara önskade att jag kunde göra.Det är en riktigt skön dynamik mellan dem som jag tycker klaffar perfekt här. En scen för arkivet helt enkelt.
Jag tittade tillbaka på vilka filmer jag sett nyligen och insåg att jag just nu är inne i en svacka. Inte för att det kanske saknas filmer att se men det finns så många bra TV-serier att sinnet blir mättat. Tänkte därför ta tillfället i akt att rekommendera ett par serier.
För alla er som känner mig så vet ni att Kevin Smith är en av mina stora favoriter i filmsammanhang. Han har så länge han hållit på med film kämpat mot mer eller mindre orättvisa censurlagar och åldersgränser. Rond på rond har gått mot MPAA som sätter åldergränser och bestämmer vad som är otäckt eller inte.
Hans senaste film Zack and Miri makes a porno är så klart inget undantag. Postern till filmen var för stötande då den tydligt antydde att de hade oralsex med varandra... Otäckt.
Själv tycker jag att det är mer stötande att se postern till Så som i himmlen än detta. Och då insinuerar inte den någonting alls. förutom massiv brist på smak då förstås.
Som om inte detta var nog så ansåg biografägare i Amerika att det kunde vara skadligt för unga människor att se ordet porno så de nekade att visa trailer för filmen. Som om inte unga människor har sett värre ord än detta... Som analfisting tex.
Det händer ibland att man snubblar över en film som man normalt sett aldrig skulle kommit kontakt med. Man ser den på ren chans eller för, som i det här fallet, att jag gillar Luke Willson. Han är fantastiskt mycket mer nyanserad än hans mer flamboyante bror och jag gillar hans mer alldagligare charm. Om jag skulle göra en film så skulle han får vara med men det är ett helt annat inlägg.
jag visste att det var en film med Luke Willson och att han köper ett hus där en vattenskada ser ut som guds ansikte. Med en sådan beskrivning kan det vara vad som helst. Jag trodde att det skulle vara en mer lättsam film men till min stora glädje så var det ett tårdrypande drama. Filmen är väl rätt förutsägbar men det var inte plotten som höll mig kvar utan den sköna och förlösande känslan.
Luke har tappat tron på livet, eller bara tappat tron och söker sig tillbaka till sin barndoms kvarter för att göra upp med sig själv.
Jag kan varmt rekommendera denna stillsamma och rent utav blygsamma film.
Även om jag främst använt denna blogg för att skriva filmrecensioner och skryta över alla dåliga filmer jag sett så tänkte jag nu införa en ny bloggserie som jag valt att kalla 4 rum (förklaringen kommer snart).
Det är så att jag alltid drömt om att få göra film. Att får vara den nye Kevin Smith eller QT. Jag skulle till och med nöja mig med att bli den nye Uwe Boll faktiskt... faan, han får i allfall göra film till skillnad från de flesta som gnäller på honom.
Jag har en vision om att göra en kortfilmsantologi om folk som bor på hotell helt, eller i allfall delvis, inspirerad av den amerikanska filmen Four rooms från 95.
Ett antal personer ska skriva en varsin kortfilm som utspelar sig på ett hotell. Sedan sätta alla dessa ihop till en film helt enkelt. Det låter enkelt på pappret i allafall.
Ok, var börjar man någonstans? Jo man lurar till sig en position som kurschef (det låter bättre än kursansvarig) för en manusförfattarstudiecirkel. Sedan är det bara att sätta sin plan i verket.
Mer info kommer.
Efter nästan ett års frånvaro känner jag att det kan vara dags att skriva lite igen. Inte för att jag har någon publik som jag känner mig ansvarig inför utanför att jag själv känner att det är skönt att få översikt över vad man konsumerar i filmväg.
Lite som att vara med i viktväktarna fast filmvarianten.
