Koreanska monster

Jag vet inte var jag ska börja för jag har sett stölligt mycket bra film på sistone. Först ut blir den Koreanska mosterrullen The Host som tog mig lite med storm. Som alltid är det som Koreanerna gör otroligt snyggt. Fotot är mycket snyggt och med tanke på att cinematografi inte brukar vara första prioritet i monsterfilmer så blev jag imponerad. Skönt är också att det inte är varken soldater eller vetenskapsmän som räddar världen utan en otroligt dysfunktionell familj vars dotter blivit bortförd av monstret.

Även effekterna är välgjorda och jag gillade monstrets klumpighet på land vilket gav upphov till en del fysiska skämt. Det blev ibland en konstig blandning av slapstick, drama och slakt. Konstig men bra för jag gillade den starkt som ett otroligt otippat kort.

Galen är ordet jag letar efter.

Nya toppartister!!!

Fick just detta på mailen. Detta är ytterligare ett bevis för att jag hade rätt i mitt tidigare antagande att Jay-Jay blivit utval. Blir varm inombords när jag läste det.

Det var egentligen bara det jag ville säga.

En film att hålla ögonen på

Såg precis färdigt på filmen Children of men och jag måste säga att när den är bra är den fruktansvärt bra men tyvärr så tappar den tempo i mitten. Filmen i sig är en framtidsskildring där det inte fötts några barn på 18 år. Handlingen utspelar sig i Storbritannien och påminner om V för vendetta fast med en annan art director. Ett överstatssamhälle fast här skildrat som skitigt och nergånget istället för V för vendettas mer imponerande arkitektur. Huvudpersonen spelas av Clive Owen med Julian Moore och Michael Caine som bifigurer.

Något jag måste nämna är en över fem minuter lång tagning där hjälten hamnar mitt i en eldstrid och det blir blodstänk på linsen etc. Smaka på den du De palma. Det är ofta snygga steady cam shots där kameran följer med och dokumenterar ett händelseförlopp istället för att presentera det, något som jag tycker ger en ökad inlevelse. Otroligt snyggt filmad som sagt och jag fick väldiga associationer till datorspelet Half life 2 i estetik och handling vilket inte kan vara dåligt. I sitt utförande påminner den om BBC-filmer som day of the triffids där man får mycket sagt utan en massa specialeffekter och annan lyx. Den är otroligt brutal på sina ställen och den känns väldigt trovärdig i sin skildring.

Den måste ses om inte annat för att stödja film som inte liknar Hollywood.

Bio 4: Rocky gör come back

Jädrar vad mycket bra film jag sett på bio i år! Det är bara början på januari och det känns som om jag sett mer bra film i år än vad jag såg på hela 2006. Efter en räcka med bra filmer så sjönk jag åter ner i biostolen och såg Rocky Balboa. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men jag blev inte besviken… Alls. Det känns att Rocky är en karaktär som Stallone håller kär. Han gör rollen med bravur och jag fick följa Rocky i över en timma innan han började prata om att boxas igen. Inlevelsen är total och jag kände verkligen med Rocky i hans vardag.

Sedan var utgången av filmen öppen länge och efter att dammet lagt sig kunde jag glatt konstatera att även slutet var värdigt. Det är inte varje dag man kan besöka en karaktär 20 år senare och det fortfarande känns bra. Denna film har ett stort hjärta och en genuin känsla som gör att jag inte annat än älskar den. Stallone gör sitt livs insatts och jag hoppas att han får en Oscar för sitt livsverk.

Faan vad bra säger jag och gör två tummar upp.

Bio 3: Tony Scott gör det igen

Gick och såg Deja vu för någon vecka sedan och jag blev mycket positivt överraskad. Även om Tony Scott är otroligt stilsäker i sitt bildspråk och teknik så är han inte känd för att alltid välja rätt filmer att regissera. Denna gång har han dock träffat rätt och hans skitiga bilder lyfter historien ännu ett steg. Denzel Washington är en ATF agent som är utsett att utreda ett terrordåd mot en färja. I och med detta blir han inbjuden till en hemlig organisation inom FBI som har en del speciell teknologi till sitt förfogande. Mer vill jag inte säga utan filmen ska upplevas helst utan någon förhandsinformation.

Det är detaljerna och stilen på filmen som gör att jag fastnade så för den. Även om Denzel gör en god insatts så är det ändå inte där som jag fastnade. Tonys bilder och kamerateknik är i denna film perfekt. Han har inte gjort för mycket med bilden som i Domino eller Man on fire utan här har han varit väldigt sansad för att vara mannen som kallas 9 camera Tony. Det är amerikansk thriller när den är som bäst vågar jag säga.

Måste ses helt enkelt!

Bio 2: The departed är en bra remake

För en gångs skull kanske man skulle lägga till eftersom Hollywood just nu är inne i en remake frenzy där alla asiatiska filmer ska göras om i amerikansk anda och säljas som nya till en lättlurad biopublik. Till grund ligger den uppmärksammade hong kongfilmen Infernal affairs men denna gång förlagd till Bostons under värld. Scorsese behöver väl ingen närmare presentation utan har ett bra handlag med att porträttera våld och elände. Men med filmer som Taxi driver och Goodfellas i bagaget är det väl ingen som tvivlar på detta.

Även om alla gör en bra skådespelarinsatts så måste ändå Jack Nicholson få den stora äran med sitt skickliga porträtt av den hänsynslöse maffiabossen Frank Costello som är den som filmen snurrar kring. Det jag gillar mest med filmen är att de inte gjort om slutet utan filmen känns lika kompromisslös i denna version som i sin föregångare. Det är en brutal polis och gangsterfilm där vi får se en polis som gått under cover och en brottsling som infiltrerat polisen. En uppsjö av bra skådisar lyfter filmen och ger den ett mervärde bortom grundhandlingen.

Den kommer högt rekommenderad.

Dags att blicka framåt

Biofilm i all ära men ibland får man chansen att se en film man väntat på lite tidigare än… Väntat. I detta fall heter filmen Unknown och handlar i grunden om ett kidnappningsdrama där alla inblandade tappat minnet. De är instängda i vad som bara kan kallas ett ointagligt fort och på grund av minnesförlusten vet de inte vem som är gisslan och vem som är kidnappare. En smart plot som känns fräsch mycket på grund av att man fått tag på så pass bra skådespelare. I rollerna ser vi bla. Jim Caviezel, Greg Kinnear, Barry Pepper och vår egen Peter Stormare vilket är en guldlista med tanke på att det är regissören Simon Brands debutfilm.

Det känns också att den är en indiefilm med få platser och en tät plot istället för vilda biljakter och häftiga effekter. En mycket underhållande film där plotten bit för bit avslöjas med hjälp av flashbacks. Se den om du får chansen för den kommer nog inte på bio här hemma i Sverige över huvudtaget tyvärr.